Både på arbetet och privat har vi ständiga deadlines som ska hållas. Lämningar och hämtningar, betalningar och ställningstaganden – hela tiden. Arbetar du dessutom med HR och lön är det än fler, inte minst vid årsskiftet. Men behöver det vara så? Behöver vi alltid vara på plats och uppkopplade? Behöver just jag göra allt?
För stresshanteringen finns många metoder – mer eller mindre hajpade. I SvD publicerades nyligen en artikel där forskaren Carl Cederström ifrågasatte trenden med att praktisera mindfulness på arbetsplatsen. Han talar om mindfulness som en storindustri och ifrågasätter metoden att minska stressen genom att fokusera på nuet. Han menar att den får oss att anpassa oss till miljön, istället för tvärtom.
Mindfulness kan bli som att lägga ett plåster på ett öppet köttsår, säger Carl Cederström.
Istället förespråkar Carl Cederström “idleness” – konsten att göra ingenting. Men begreppet är besläktat med en av de sju dödssynderna – lättja – vilket inte är så roligt att förknippas med! Den engelske filosofen Bertrand Russel skrev redan 1932 om det kontemplativa tillståndet i sin uppsats ‘In praise of Idleness’. I den framhåller han att vi inte behöver arbeta mer än fyra timmar per dag och att vi istället borde ägna de övriga timmarna åt att ytterligare förkovra oss i våra intressen. Även om jag inte är fullt överens med varken Carl eller Bertrand, inser jag att det ligger något i det de säger. Jag tror att vi skulle må bra av att koncentrera oss på rätt saker och arbeta så lite som möjligt med största möjliga effekt.
Digitaliseringen innebär att vissa saker lätt kan lämpas över på andra. Systemdrift är ett område som lämpar sig väl att hanteras av dem som gör det bäst. Förutom att gemensam drift är en trygg lösning som ger dig större möjlighet till koncentration på kärnverksamheten, minskar det stressnivåerna många gånger mer effektivt än mindfulness.
