Om man far fram i nästan 300 km i timmen, färgar det av sig på jobbet? Christoffer Nordling växlar mellan systemutvecklarjobbet på Visma Consulting och sin stora passion roadracing. Någon snabbare Epi-utvecklare finns inte.
Christoffer, snart 44 år, bor i Uppsala med sin fru Helena. Dataintresset har funnits sedan han var liten. Och han visste redan tidigt att han ville ta motorcykelkort men det var Helena som fick honom att ta steget.
‒ När jag fyllde 25 hade Helena ordnat en överraskning, en kidnappning. Jag blev upplockad av en kille med mc som skjutsade runt mig, och då kom det igång ‒ det här måste jag göra! Jag köpte mig en hoj och tog mc-kortet ett år senare, säger han.
Därefter körde han, med Helena baktill, på gata i 8-9 år.
‒ Om man kör med skjuts så ska man öva på det också. Min fru har varit med bakpå på många kurser och övningar, och vi blev rätt snabba. Vi körde ofta om sådana som körde ensamma, och det stack nog i ögonen på en del, skrattar han.
Hookad på att köra fort
Så träffade han på en kollega som körde hoj på bandagar. På bandagar kör man på bana där det är fixat med säkerhet, funktionärer, sjukvård etc. Christoffer hängde med på en sådan bandag.
‒ Det var extremt roligt att ha fokus på att köra fort på bana. Sedan var jag hookad på det.
Det blev mer och mer bana och mindre och mindre gata.
‒ Ju duktigare du blir på att köra, desto mindre intressant blir det att köra på gata. Det kändes till och med lite farligt. Och jag upptäckte att jag inte längre fick någon kick på gatan. Men när jag blev duktigare på att köra insåg jag att det behövde gå väldigt fort för att jag skulle få den där kicken. Jag måste hitta något annat än att åka på gata. VIsst är det mysigt att åka hoj och titta på naturen, åka och fika, åka i större gäng ‒ men kicken var borta. Så den mc:n sålde vi.
Sedan dess har Christoffer försökt köra så mycket som möjligt på bana. Resultaten började komma och han kände att han var på sådana tider att han kunde börja tävla. Han började åka med en kompis som satsar för fullt på roadracing, och i år satsar de tillsammans på Rookie 1000-klassen som är en inkörsport till roadracing-SM:s superbikeklass.
Passion för MC
MC-intresset är en passion. Men det är även dataintresset.
‒ Jag var ganska tidigt klar på vad jag ville göra med livet, att jag skulle plugga systemvetenskap vilket jag gjorde här i Uppsala. Jag blev klar just när IT-kraschen kom, runt år 2000, så då fanns det inga utvecklarjobb. Jag byggde datorer på fritiden, men jobbade några år på Beijer byggmaterial, där jag hade jobbat extra medan jag pluggade. Därefter jobbade jag på en av PC Citys butiker. När det började lossna inom IT-branschen blev jag rekryterad av Episerver till deras utvecklarsupport och därefter blev jag rekryterad av QD där jag byggde sajter i Episerver. Vi var ett gäng där som köpte loss vår avdelning och bildade företaget NearU. För två år sedan köpte Visma NearU. Och nu hör jag till Visma Consultings Episerver-team som förutom i Uppsala även sitter i Gävle och Stockholm.
Men finns det någon koppling mellan systemutvecklaren som sitter försjunken i sitt kodande framför datorn och adrenalinjägaren som far fram i nästan 300 km i timmen? Ja, det gör det faktiskt. Den gemensamma nämnaren är förmågan till koncentration på uppgiften ‒ att kunna hålla den röda tråden igenom ett utvecklingsprojekt kräver koncentration i stunden, även om projektet varar i flera år. Och att det krävs koncentration när du lutar i kurvan så att knät skrapar i asfalten, det förstår ju vem som helst.
Snart är det dags för årets första träningshelg. Vi kommer snart igen och berättar hur det gick för Christoffer. Under tiden ‒ har du funderingar kring utveckling och förvaltning av webblösningar? Christoffer och hans kollegor är experter på Episerver. Hör av dig så berättar vi mer om hur de hjälper kunder med affärskritiska lösningar för externa hemsidor och intranät.
