En obetald faktura. Ett krav som inte blir betalt och som växer med avgift efter avgift och tillslut blir till en betalningsanmärkning och början på ett utanförskap. Är det skillnad på olika fakturor och olika fordringsägare? Ska alla behandlas på samma sätt? Är det rimligt att offentlig sektor med sjukhusräkningar och barnomsorg ser på fakturan på samma sätt som en webbshop som exempelvis säljer elektronik?
Ett för enkelt sätt att se på verksamheten
Kravhantering inom offentlig sektor skiljer sig från privat sektor. Att privat sektor med tjänster och produkter har en rak hantering och hård kreditpolicy anser jag i många fall är rimligt. Du köper någonting och du betalar. Inom offentlig sektor blir frågan mer problematisk eftersom många olika typer av tjänster faktureras. Hos kommuner debiteras ex. barnomsorg, VA, biblioteksavgifter, bostäder, parkeringar mm. Hos landstingen/regioner är det i huvudsak sjukvård av olika slag såsom akutvård, läkarbesök, psykvård mm. Att hantera alla dessa olika typer av fordringar på samma sätt är ett enkelt sätt att se på sin verksamhet men i mina ögon är det fel. Man måste kunna ha olika rutiner och kravpolicys beroende på tjänsten. Naturligtvis ska offentlig sektor se till att de använder skatteintäkterna på rätt sätt, alla kunder är lika mycket värda och har därmed samma skyldighet att betala för sig, men finns det olika tillvägagångssätt i kravprocessen?
Öka individens möjlighet att betala
Vi har under många år haft förmånen att arbeta inom offentlig sektor och hjälpt kommuner och landsting att inkassera obetalda fakturor. Under dessa år har vi konstaterat att olika kommuner och landsting/regioner har olika syn på sin kravpolicy. Och det är naturligt. Privata företag har också olika syn på hur deras fordringar ska drivas. Det som skiljer privat och offentlig sektor är oftast att den offentliga sektorn har ett längre tidsperspektiv på fordran. Vad innebär det? Jo, en kravhantering som utgår från att lösa ett betalningsproblem för den enskilda individen. Att kunna erbjuda en mer långsiktig lösning som inte är kostnadsdrivande. Att öka individens långsiktiga möjligheter att betala sina skulder. Det positiva är att skuldsättningen minskar och fler har möjlighet att komma på fötter igen. Har du någon gång hamnat på obestånd och inte haft möjlighet att betala dina räkningar så vet du hur tärande det är, och du vet även hur fort det kan gå när skulderna skjuter i höjden.
Hållbar hantering med hög lyckandegrad
Kan man hitta en strategi som både får in pengarna men som också ger den som ska betala en chans att lyckas? Jag anser det, om man ställer två krav i upphandlingen.
- Att möjligheten till en kundunik kravprocess anpassad efter den egna verksamhetens riktlinjer finns.
- Att leveransen av kravprocessen genomsyras av myndighetens faktiska kreditpolicy.
- Sist men inte minst, arbeta aktivt med avtalsuppföljning. Får ni den tjänst som ni upphandlade? Har er leverantör uppfyllt kraven eller har det tillkommit alternativa debiteringar eller processer som inte var avtalade? Läs mer om avtalsuppföljning här.
Då ökar möjligheten för en balanserad kravhantering. Den upphandlande myndighet säkerställer högsta möjliga betalgrad samtidigt som möjligheterna till betalning ökar markant för den betalningsskyldige. Det ger en hållbar kravhantering med hög lyckandegrad. Det är något att sträva efter.
Vill du veta mer om hur ni ska gå tillväga med er upphandling eller avtal? Kontakta mig.
Här kan du läsa mer och ladda hem våra tips och riktlinjer inför upphandling.
