Förra helgen inleddes Visma Ski Classics-cirkusen i Livigno i Italien. Vi var på plats både i och kring spåren.
Som ny titelsponsor har vi jobbat i flera månader med sponsorskapet och profileringen av Visma Ski Classics. I helgen var det säsongsstart i Livigno, med prolog på lördagen och själva La Sgambeda på söndagen. Sponsorchefen, Helena Julusmoen, och jag åkte ner för att se hur allt går till ”live”. Här är historien om startskott med speciell twist, livet i en trevånings Visma-släpvagn, mitt försök att hänga med eliten och mötet med en snurrig finländare.
GPS med känsla för backhoppning
Vi lämnade ett regntungt Oslo på fredag förmiddag och landade i München efter lunch. Bilresan till Livigno skulle ta fyra timmar, men GPS:en i hyrbilen var möjligen inställd på turistläge för den förde oss via både Garmisch Partenkirchen och Innsbruck. Fint att få se, men resan blev i gengäld en dryg timme längre än planerat.
Visma-dominans
Efter att ha inkvarterat oss på hotellet spatserade vi ner till centrum. Livigno är en väldigt mysig stad som nu var pyntad med juldekorationer och julbelysning.
Vi kunde skymta lite av skidspåren men var osäkra på var start och mål var. Det var innan vi fick syn på den stora Visma Ski Classics-släpvagnen som stod vid start- och målområdet.
Under hösten har vi sett flera skisser av den medan vi jobbat med design och profilering. Men att få se den i sin fulla storlek var speciellt. Tillsammans med all annan Visma Ski Classics-profilering gjorde den att Visma dominerade och vi var nästan lika förtjusta som barn på julafton.
Startklossar med besvär
På lördag morgon var vi på plats tidigt. Helena skulle få den stora äran att starta masstarten för damernas prolog och behövde öva på startskottet. Det vill säga, det var inte precis någon hög knall utan två stora, röda träklossar som skulle slås ihop hårt. Men Helena tog uppdraget på allvar och övade noga.
Arrangörerna hade dessvärre inte tänkt på att det kunde vara svårt att höra träklossarna över musiken och speakerrösten som hela tiden strömmade ut från högtalarna. Så trots Helenas fina klossteknik var det inte alla damer som uppfattade startskottet. När herrarna skulle starta sin lagprolog pensionerades klossarna och arrangörerna nöjde sig med att ropa GO, GO, GO i stället.
På grund av snöbristen var spåret nerkortat och loppet genomfördes i flera varv på en kortare bana. Jag pratade lite med Team Exspirits sportchef Christer Skog om hur snöbristen påverkat förberedelserna. De hade varit i Livigno sedan i söndags och haft många fina träningspass på rullskidor, så snömängden hade inte varit några problem.
Stor TV-produktion
Loppen tv-sänds i 70 länder och har 20 miljoner tittare. När man sitter i soffan följer man först och främst loppet. Det var därför väldigt intressant att få reda på hur produktionen går till.
Det filmas från snöskoter, av personer till fots och från helikopter. Bilderna skickas till ett flygplan 10.000 meter över marken, varifrån signalerna skickas till tv-bussarna på marken som sedan sänder ut dem via satellit. Flyget behövs på grund av de höga omgivande bergen och för att dåligt väder inte ska ställa till problem.
Ingen vila efter målgång
Något annat man inte alltid tänker på när man sitter hemma är vad som händer när åkarna kommer i mål. De hann bara få på sig något torrt på överkroppen innan det bar av till intervjuzonen.
Där stod journalisterna på rad och skidåkarna leddes mellan journalister från de olika tv-bolagen och svarade på samma frågor om och om igen.
Det enda som varierade var vilket språk de talade. Men de log och svarade alla som väntade på sin tur.
Tack vare våra VIP-pass fick vi gå i stort sett var vi ville. När blomsterceremonin var över gick jag bort till Øystein Pettersen från Team United Bakeries och presenterade mig som representant från titelsponsorn.
Han var inlagd på sjukhus när vi lanserade sponsorskapet i oktober så han tyckte det var trevligt att äntligen få träffa sponsorn. Och jag fick ta en selfie 😉
Tre våningar högt lastbilssläp
Under loppet kom Visma-lastbilen till sin rätt. Den kan göras om och bli tre våningar hög med veranda och takterrass.
Lastbilen är dekorerad med Visma Ski Classics-logotyper, och med sina stora tv-monitorer var den en självklar samlingsplats för lagledare som ville följa med i sekunderingen och tv-sändningen under loppet.
Det var kul att höra deras engagemang och kommentarer under tiden. Även om de är konkurrenter är det tydligt att de har respekt för varandra och tonen dem emellan är vänskaplig.
Hur förbereder man sig för ett lopp på 1.800 meters höjd?
På söndagen gick själva La Sgambeda-loppet. Jag tycker mycket om längdskidor och har tidigare åkt flera lopp, bland annat Marcialonga. Så när jag ändå var i Italien ville jag självkart åka det lopp som var öppet för amatörer.
Livigno ligger 1.800 meter över havet och det är lite olika hur kroppen tål den höjden. En sak är säker, och det är att man blir väldigt törstig och att pulsen går upp extra i uppförsbackarna.
Förutom utmaningarna med konstsnön präglades samtalen på lördag kväll av fästvalla versus blankaskidor utan valla. Eftersom det fanns några sega uppförsbackar blev mitt val enkelt: fästvalla.
Livet under loppet
Med anledning av sponsorskapet har vi designat vår egen Visma Ski Classics-skiddräkt. Den levererades precis innan vi åkte ner så det var ingen tvekan om vad jag skulle ha på mig.
När jag stod på startlinjen i strålande påskväder med Visma-loggan på nummerlappen och tittade runt på de många hundra utövarna med Visma-logga på bröstet – omgivna av Visma Ski Classics flaggor och spåravskiljare – då kände jag mig stolt.
Själva loppet gick bra och den italienska publiken hejade och ropade när jag åkte förbi. Jag kan inte italienska men utgår från att det var hejarop.
Det är alltid en utmaning när man har ett startnummer långt bak. Man åker den första delen i en kö och sedan blir det trångt igen i upp- och nedförsbackar. I de situationerna känner jag att tävlingsinstinkten ger sig till känna, men den är inte till någon nytta här.
Loppet var nerkortat till 4 varv på en 6 km lång bana. Vi motionärer startade en stund efter de bästa amatörerna, så när vissa var på första varvet var andra på det fjärde.
De allra bästa tog in ett varv på mig. Det var kul att försöka hänga på dem som stakade förbi men kanske lite optimistiskt att tro att jag skulle kunna hålla samma fart som vältränade yngre män.
För att vara säker på att jag inte skulle tappa räkningen på vilket varv jag var på passade jag på att dricka och ”äta” lite diverse på drickastationen på varje varv. Det hade varit tråkigt att åka ett varv för mycket eller för lite.
En finländare med snurriga ambitioner
Efter loppet, när stadion var tom, var det en ensam finländare som fortfarande var kvar i spåret. Det visade sig vara Teemu Virtanen. Han har en bakgrund i Hollywood och jobbar bl.a. som sportkommentator. Teemu tränar på att sätta nytt världsrekord på att åka i en runda på 500 meter i 24 timmar.
Han har hittat en ryss och en svensk som antagit utmaningen och är med på galenskapen, men är fortfarande på jakt efter en norrman. Världsrekordförsöket ska äga rum den 1 april 2016, vilket är dagen före Årefjällsloppet.
Socialt efter loppet
En hektisk och upplevelserik helg avslutades med en trevlig middag med traditionsenlig lokal mat. Här deltog bland annat Livignos turistchef och arrangörsstaben för La Sgambeda, som kunde berätta hur viktigt detta arrangemang är för staden och hur mycket de kämpat för att loppet skulle kunna genomföras trots snöbristen. Visma Ski Classics-staben var självklart också på plats och flera av utövarna och lagledarna kom fram för att prata.
Rekommenderas å det varmaste
Helgen i Livigno gav massor av intryck och upplevelser som jag kommer att bära med mig länge. Om du tycker om att åka skidor rekommenderar jag dig att anmäla dig till något av loppen i Visma Ski Classics. Loppen är i sig själva en stor upplevelse, men även inramningen och det sociala livet före och efter loppet bidrar till att göra dem till ett minne för livet.
